Folke Stenman:Jag fick i min hand ett intressant dokument som analyserar bedrägerierna och fusket som kärntruppen bakom klimatfanatismen har hållit på med en längre tid. Ta och öppna det på adressen
http://tinyurl.com/yl8o3t8 eller på
http://scienceandpublicpolicy.org/images/stories/papers/reprint/climategate_analysis.pdf och läs och begrunda.
Jag skickade det till tre ledande politiker med sedvanlig artig begäran om svar på att meddelandet har kommit fram och öppnats. Efter tre dagar dagar har två inte svarat, en svarade genast att meddelandet har kastats bort oöppnat. En förfrågan om huruvida det har försvunnit eller om mottagaren inte önskar kontakt har förblivit obesvarad. Är det så här våra folkvalda numera reagerar på saklig information från de medborgare som har valt dem?
Christina Gestrin påstår att klimatskeptiker förlöjligar politiker som tar världens forskarelit på allvar (med den avses tydligen gänget bakom IPCC:s rapporter). Det är en populär missuppfattning att klimatfanatismens förgrundsfigurer har något att göra med en forskarelit. De representerar inte världens forskarelit, de är till största delen politiskt utsedda trogna medlöpare till den lilla klick som regerar inom IPCC och som nu har avslöjats som direkta bedragare. Oliktänkare fryses ut och deras välgrundade anmärkningar mot IPCC:s arbete har lämnats obeaktade. Som ett hemskt exempel kan vi ta avsnittet i IPCC:s rapport som behandlar spridning av tropiska sjukdomar. Professor Paul Reiter vid Pasteur-institutet, en av världen ledande experter på problemet med sjukdomars spridning, lämnade IPCC i protest mot dess ovederhäftiga sätt att formulera rapporten. Han fick göra det först efter att han hotat med domstol för att få sitt namn avlägsnat. Rapporten skrevs av två läkare, av vilka den enas vetenskapliga gärning bestod i en undersökning av motorcykelhjälmars krockhållfasthet och den andras var nära på noll.
Professor J. Scott Armstrong är en världsbekant expert på utarbetande och tillämpande av matematiska metoder för förutsägande av tidsberoende förlopp. Han undersökte 17 av de c:a 20 modeller som IPCC baserar sina scenarier på. I ingen av dessa användes etablerade och i praktiken prövade dylika metoder som genomgått vetenskaplig granskning. Ingen av rapporterna hänvisade ens till dylika metoder. Jag har själv i mitt forskningsarbete använt och för egna projekt utvecklat dylika metoder i över 25 år och kan intyga vilka enorma svårigheter som är förknippade med att göra upp prognoser för komplexa systems utveckling. Att ens tro att man kan göra det för det globala klimatet såsom i arbetena bakom IPCC.s rapport är ovetenskapligt, minst sagt.
Christina Gestrin förvånar sig över att "finlandssvenska äldre akademiker" tar sig ton i diskussionen. Vi tar oss ibland lite frän ton, men det beror på att saklig önskan om dialog bemöts med total tystnad eller överlägset och sårande med kommentarer i stil med "hur tror du att att 1500 forskare kan ha fel och du rätt". Kanske vår ålder och erfarenhet har gett oss perspektiv och tillfälle att tillägna oss vetande i sådan mängd att vi har rätt att vara litet kritiska?
Vi förlöjligar ingen som ärligt vill ta del av saklig information. Vi är bekymrade över de klimatpolitiska beslut som nu håller på att formuleras och genomföras, eftersom de till största delen baseras på odugliga datormodeller som redan nu slår fel och som är baserade på förfalskade och selektivt manipulerade utgångsdata. Pratet om 2 graders temperaturhöjning och dess fasliga följder är helt taget från dessa datormodeller. Varför talar våra politiker inte om den klimatmodell som har utarbetats vid Pulkova-observatoriet i Petersburg under ledning av Dr. Habibullo Abdussamatov och som förutspår en kommande stark nedkylning av Jorden? Den modellen är helt baserad på verkliga observationer av Solens aktivitet och dess samband med temperaturens utveckling. Hans modell har också förutsagt den observerade uppvärmingen på Jorden, Mars, Jupiter, Neptunus måne Triton och Pluto på samma sätt. På de fyra senare planeterna är den mänskliga inverkan helt säkert noll.
Christina Gestrin berättar ännu om Lotta Numminens undersökningar om hur uppvärmingen kommer att förändra de arktiska områdenas betydelse. Numminen fröjdar sig bl. a. åt hur fartygstrafik över Nordpolen kommer att snart vara möjlig och hur hela Arktis kommer att vara isfritt om 100 år. Tyvärr är läget just nu sådant att istäcket runt Nordpolen växer för tredje året i följd. Likaså visar en kritisk studie av den senaste tidens undersökningar att den arktiska uppvärmingen till nära 100 % beror på andra faktorer än människans koldoxidutsläpp. Se artikeln
http://www.c3headlines.com/2009/10/multiple-factors-caused-100-of.-arctic-warming-ozone-soot-ocean-cycles-solar-wind-circulations--peer-reviewed-studies.htmlMan kan ju välja vem man tror på, Lotta Numminen (som saknar högre utbildning i fysikalisk klimatvetenskap) eller Habibullo Abdussamatov och hans forskargrupp, som har sysslat med problemen några tiotals år.
Här kommer ännu in ett missförstånd som jag vill korrigera. Klimatrealister beskylls vanligen för att förneka klimatförändringen. Ingen gör det. Frågan är om vilken orsaken till den är och vi anser att det finns många andra mycket viktigare faktorer än människans inverkan. IPCC.s uppgift är att bevisa människans inverkan, vilket som utgångspunkt är felaktigt och ovetenskapligt.
Vi klimatrealister vill framföra annan information än IPCC:s ensidiga och ovederhäftiga rapporter till våra beslutsfattare. De har ett enormt ansvar för att göra riktiga klimat- och energipolitiska beslut, och därför är det deras plikt att allsidigt sätta sig in i all tillgänglig objektiv information om klimatets utveckling innan de fattar dessa beslut.