I flera år har det ordnats konferenser, möten, studiecirklar och aktioner kring temat klimatförändringen. Resultatet: COP15 i Köpenhamn spottar ut ett icke-bindande, patetiskt dokument som kastar skiten i ansiktet på det globala syd och miljöorganisationerna, medan polisen arresterar hundratals fredliga klimataktivister. Knappast någon lösning på klimatförändringen, det är säkerligen de flesta överens om. Så, vad skall vi göra nu? Fortsätta med samma medel till Mexiko, eller är det dags för den gröna rörelsen att ändra taktik?
Ett problem som ”kampen mot klimatförändringen” besitter är att kampen inte förs mot specifika politiska subjekt, utan mot abstrakta fiender, som ”konsumtionssamhället”, ”miljöbovar” och så vidare. Vad betyder detta egentligen?
Var sig man vill det eller inte, så måste ”kampen mot klimatförändringen” vara en kamp mot kapitalismen. Det kapitalistiska systemets vinstmaximeringslogik strävar till en tillväxt i det oändliga, men då jorden har begränsade resurser blir det lite problematiskt. Eller som många rörelser med en aning dramatiska ordalag beskriver: klimatförändringen är ett symptom, kapitalismen är sjukdomen.
Med andra ord måste någon (läs: vänstern) komma med ett alternativ till kapitalismen, för att problemet med klimatförändringen kan lösas.
Valter Sandell, klimataktivist och civiltjänstgörare på Natur och Miljö som skriver utgående från personliga åsikter.
Mojn Valter,
SvaraRaderaJag läste i Ny Tid nr 1-2/2010 Mikael Brunilas frustrerade funderingar om COP-15, och analysen om vem/vad som står bakom klimatkrisen.
Jag tycker det är alltför ensidigt att bara skylla på kapitalismen; såsom Brunila också säger har mängden växtgaser minskat två gånger i historien, den ena var då Sovjetimperiet föll och den andra under nuvarande finanskris. Har inte också realsocialismen ett historiskt ansvar för utsläppen? Och marknadsdiktaturen Kina kan väl inte heller räknas bort?
Håller med om att vi behöver alternativ till tillväxthysterin. Läser om Green New Deal som skall skapa den nya gröna tillväxten...problemet verkar vara att denna skapas ganska långsamt. Gröna Bildningsförbundets tankesmedja har producerat en pamflett om GND 2009, och den visar att Finland har vissa goda förutsättningar att skapa nya gröna jobb bl.a. i service- transport- och skogssektorn.
Lösningen på klimatförändringen kommer alltså inte enbart via en nygammal politisk "ideologi" som skulle spridas globalt, utan genom en mångfald (!) av strukturella och konkreta åtgärder för att minska utsläppen där de uppstår. Låter jag alltför pragmatisk? hälsar Björn