Förnuft i klimatdiskussionen

Folke Stenman:

Diskussionen börjar spåra ur. Förnuftiga människor skräms till helt irrationella beslut utan verklighetsbakgrund. Tessa Turtonen vill kunna hantera ett beslut om ett barnlöst liv för klimatets skull. Man tror inte sina öron! Vet du inte att klimatfanatikernas skräckpropaganda till stor del är baserad på okunnighet, lögner och medvetna förfalskningar av objektiva observationer av klimatets utveckling? Att ens fråga om det bästa för miljön är att enbart skaffa sig ett barn är upprörande - redan för den skull att med den farten vi finländare dör ut efter 23 generationer! Klimatfanatikernas mänskofientlighet börjar nog gå för långt nu.

Christina Gestrin talar om klimatpolitiska målsättningar. Grunden för dessa är IPCC:s rapporter, som efter hand har avslöjats till stor del vara baserade på lögner och förfalskningar och justerad temperaturstatistik. I gårdagens Hbl skriver Jarl Ahlbeck att IPCC bl .a. ett femtiotal gånger hänvisar till WWF:s klimatpamfletter som grund för sina slutsatser - helt otroligt med tanke på att IPCC högtidligt påstår sig använda endast opartiskt refererade vetenskapliga publikationer. EU:s mål, som våra politiker tävlar om att uppfylla och överträffa, är både onödiga och orealistiska. Det är obegripligt att man lovar höja andelen förnybar energi i Finland från 28 % till 38 % (när EU:s eget mål är 20 %) och att minska växthusgaserna med 20-30 % till år 2020 och 80 % till år 2050. Den viktigaste av dessa är vattenångan. Hur har våra beslutsfattare tänkt sig suga bort 80 % av vattenångan? De stora EU-länderna skrattar åt oss bakom ryggen för vår självdestruktion och räknar numera in oss i den Leninska raden av nyttiga idioter. Hela EU har ju annars också blivit akterseglat i den globala diskussionen, vilket tydligt framgick i Köpenhman.

Är det inte på tiden att våra politker nu föregår med gott exempel och sätter sig in i verkligheten bakom klimatförändringen och ändrar kursen för sina åtgärder enligt det? Som ett gott exempel på bortkastad verksamhet är panikbeslutet om tvång på energisparlampor. Kan man be någon av dem som var med om beslutet komma och rensa bort kvicksilvret när en energisparlampa exploderar? Den innehåller nämligen kvicksilver i gasform när den brinner, och det är ett livsfarligt gift! Det skulle ha funnits gott om tid att på saklig industriell bas utveckla förnuftiga lösningar för att spara energi i belysningssammanhang.

Christina Gestrin talar också om att vi måste begränsa uppvärmningen till 2 grader fram till år 2020, annars blir det gräsliga sjkukdomar och naturkatastrofer och vem vet vad. Dethär är baserat på odugliga datormodeller som inte förmår förutsäga klimatet ens over en sommar! Ta nu ni politiker och ta reda på fakta innan ni kommer med flere liknande ur luften tagna beslut. Ni talar om temperaturförändringar på samma sätt som om om skattöre och parkeringsavgifter. Det går inte längre att hänvisa till IPCC:s rapporter med att "1500 forskare kan inte ha fel" . Där syns inte 1500 forskares åsikter. Det är en liten klick på c:a 40 personer med en inre ring på 5-6 personer som dikterar rapporternas innehåll. De forskare som går emot ledningen fryses ut eller deras åsikt stryks bort. Det tragiska är att de verkligt goda forskningsrapporter som finns med i hopen överskuggas av alla felaktiga och förvrängda slutsatser.

Det är sedan en helt annan sak att vi borde spara energi. Det har jag själv skrivit om 1976 i "Energibok för Finland" tillsammans med Alec Estlander och Jerry Segercrantz. Jag formulerade där en energistrategi som gick ut på en mild ökning på 28 % i energiförbrukningen från år 1974 fram till år 1985. Den officeilla prognosen var 67 %. Man skrattade och kallade oss drömmare. Gissa vem som skrattade när den verkliga ökningen i sinom tid visade sig vara 20 %.

Valter Sandell sätter likhetstecken mellan kampen mot klimatförändringen och kampen mot kapitalismen. Saken är inte så enkel. Kampen mot klimatförändringen är nog globalt sett onödig såsom den nu formuleras. Klimatet förändras antingen vi kämpar eller inte . Kampen för miljön är något annat, och resultatet av den ser vi t. ex. på luften i Helsingfors. På sextiotalet tillverkade jag själv silverspeglar för mitt forskningsarbete och dessa fick förnyas med några veckors mellanrum på grund av svavlet från Hanaholmens kraftverk. Fönstren i laboratoriet fick tvättas ideligen och sotet svärtade ner fönsterbrädet på några dagar som värst. Nu hålls silver och och fönsterbräden rena i månader. Om du, Valter, vill kämpa mot kapitalismen (och den har nog sina svagheter!) så är det kanske bäst att glömma klimatförändringen. Visserligen har nog de största nedsmutsarna av miljön traditionellt varit de samhällen som har legat längst från kapitalismen.

Det här låter ganska magsurt. Jag har en tid försökt mot min bakgrund som naturforskare försökt delta i klimatdebatten och sprida det som jag uppfattar information, med varierande framgång. Pressen idkar vattentät sjävcensur (av fruktan för ministerliga repressalier?), endast några modiga debattredaktörer, YLE:s MOT-program och några andra bildar undantag. Ett rekord i sitt slag var när en redaktör vid en Helsingforsisk svenskpråkig dagstidning karakteriserade mina åsikstyttringar som "sk-t som sprättar ur fläkten". När man försöker förmedla aktuellt material blir svaret massiv tystnad eller på sin höjd "Intresserar inte". När man påpekar fel i deras resonemang blir svaret "jamen ja e ju bara en vanli journalist ja kan ju int veta".